Det brinner i Gaza!

Bloggen har vart tillfälligt nere en tid på grund av enorm arbetsbelastning samt privata distraktioner. Men nu är den förhoppningsvis på gång igen. Se det som en extra lång eid-julledighet:)

Det brinner i Gaza och över 400 människor har dött på bara några dagar. Läget är akut och allvarligt! Demonstrationer hålls över hela Sverige och förhoppningsvis världen om det hela. Inshallah så slutar världen blunda för det folkmord Israeliska staten håller på att genomföra.

Det är så ofattbart att detta kan pågå, 2008, utan att världen bryr sig och reagerar mer än den gör? Var är det enorma stödet för folkrätten och de mänskliga rättigheter vi värnar om som borde finnas? Var är regeringens fördömande och var är medmänskligheten hos de som slaktar palestinierna?
Hur kommer det sig att det fortfarande får gå 100 palestinska liv för ett Israeliskt utan att världen tycker att det är underligt och sjukt? När ska man förstå att detta inte kommer sluta innan det inte finns en palestinier i området?

Alla tårar är snart slut, men vi får inte ge upp kampen för palestinierna!

Jag håller med Mohamed Omar, det blir inget nyårsfirande, det går inte att fira något när det brinner i Gaza.

Terva Onarouz

Fick detta mail av min vän Marie som är en eldsjäl som brinner för Marockos hemslösa barn. Jag uppmanar er att stödja hennes projekt som hon arbetat på länge och lagt ner sin själ i. Jag kan personligen gå i god för att det är ett pålitligt projekt och uppmanar er att hjälpa henne med spridning eller ekonomiskt!

Jag har nyligen startat upp ett projekt med barnhemmet La Crêche i Marocko, som har 80 barn i åldrarna 0-5 år. Barnhemmet är statligt och beläget på l’Hôpital Hassan II i Agadir. De flesta av barnen är övergivna direkt efter födseln. De får mer kläder och leksaker än de har behov av men lider av ett ständigt underskott av mat till barnen. Jag har det senaste året försökt hjälpa dem privat under mina resor till Marocko, men mitt bidrag är som en droppe i havet till de 80 barnen.
Därför har jag nu startat en insamling i Sverige för att kunna ha med mig ordenligt med mat till barnen. Första genomförandet av projektet infaller under en resa 4-11 december 2008. dvs SNART!

Då det är ett litet, nystartat projekt betyder varje bidrag oerhört mycket!
Vi har obefintliga administrativa kostnader, varje krona går oavkortat till barnen.

Vill någon av er bidra är det jätteroligt, men ni behöver absolut inte be om ursäkt om ni av någon anledning väljer att inte göra det.
Vad jag behöver hjälp med är spridningen. Alla som tror på projektet och litar på mig - snälla hjälp mig sprida det! Detta första genomförande som kommer ligga till grund för vår framtida verksamhet, möjligheter till 90-konto osv.

Hemsidan: http://www.barnavhopp.com

Media och islam

Här är ett öppet inlägg som jag och Sumeja Ata, projektledare för khadijaprojektet skrev efter de senaste dagarnas turbulens i media om fåniga debatter om handskakningar och annat.
Det har tyvärr inte valt att publiceras av media.

Debatten som rasat de senaste dagarna efter Halal-tvs sändning har lett till att diskussionen om islam förflyttats år tillbaka i tiden. Hur kommer det sig att media än en gång etablerar den stereotypa bilden av muslimer och i synnerlighet den muslimska kvinnan? Om hon inte beskrivs och framställs som förtryckt så är hon extrem och står utanför samhället. Som i detta fall när media väljer att lyfta upp konflikten mellan programledarna och Carl Hamilton vilket gett upphov till en enorm debatt om muslimska individers, och återigen kvinnors, utanförskap och särställning i samhället. Den muslimska kvinnan lyfts än en gång upp som förtryckt, denna gång av uråldriga traditioner och av islam. När ska dessa föreställningar nyanseras av svensk media?
Vidare väljer SVT i programmet Debatt att bjuda in muslimer för att diskutera den kritik som uppstått efter att två av programledarna vägrat ta i hand och hamnat i konflikt med Carl Hamilton. Ett fenomen som inte är särskilt utbrett bland muslimer och egentligen en ickefråga men som av media nu lyfts upp till att vara ett utbrett samhällsproblem. I debatten lyser väl underbyggda resonerande och analyserande argument med sin frånvaro. Hur har man tänkt när man valt ut medverkande? Var är de islamiskt högutbildade som kan nyansera debatten? Givetvis handlar debatten inte om handskakningens betydelse i samhället utan om något djupare; hur ska vi hantera olikheter i samhället och hur ska vi bemöta varandra med respekt? Den muslimska kvinnan och hennes val (som aldrig någonsin enligt media tycks kunna vara ett fritt bra val) är frågor som vi vill lyfta upp. Ifrågasättande är utvecklande, men det ska ske med respekt för oliktänkande.


Att kalla Carl Hamilton för rasist som en av debattörerna gjorde i torsdagens Debattprogram, var att ta i. Hamilton är inte rasist, möjligen trångsynt inför människors olikheter. Programledarna menade att muslimer inte skakar hand med motsatta könet. Där har de fel, majoriteten av svenska muslimer skakar hand med motsatta könet dagligen. Det gör dem inte mindre respekterade muslimer. Att debatten om muslimer, speciellt muslimska kvinnor, och Islam 2008 ska handla om handskakning är sorgligt. Vi ställer frågan återigen: när ska svensk media nyansera bilden av den muslimska kvinnan?
Sumeja Ata och Anna Waara, projektledare för Khadijaprojektet, om islam och jämställdhet

Yes we can!

Obama skapade historia när han blev USAs första svarta president! Jag valvakade faktiskt och var mycket rörd av både hans och MacCains tal, de är mycket skickliga retoriker båda två.
Även om kritiker säger att deras politik är liknande och att båda är högeralternativ så kan jag inte låta bli att känna hopp, kanske blir det lite lugnare i världen med en president som heter Barak(välsignelse på arabiska) Hussein Obama.

Jag tror verkligen att världen behöver mer hopp och Obama står för det just nu!


Läs även andra bloggares åsikter om Obama, USA, historia

Palestina (فلسطين)- landet där drömmar krossas

Jag följer ett antal bloggar och människor som är engagerade i palestinafrågan och känner mer och mer att det är viktigt att även jag använder min röst att berätta om min upplevelse där. Det gör fortfarande ont och är fortfarande förknippat med en drös av dåligt samvete så jag undviker det ofta. Men jag har en skyldighet att berätta.

För varje år som går så brukar jag reflektera över hur bisarrt och sjukt det är att det gått ännu ett år av ockupation och att inget egentligen hänt, förutom att mer land har ockuperats och fler liv förstörts. 60 år av ockupation har förflutit och Palestina har förpassats till att bli som en vällagrad bit ost, med mer hål än land kvar. Bosättningar och vägar till dessa skär djupt in i de palestinska områdena och gör det omöjligt att för palestinierna att ha ett drägligt liv. Omvägar på timmar måste tas för att ta sig några ynka kilometer, om man ens tar sig någonstans den dagen.

Jag har så många sjuka, galna och sorgliga berättelser från min vistelse i Palestina. Allt från de gånger då vi erbjöds glida förbi checkpoints där palestinska kvinnor, män och barn stått still i timmar för att våra pass erbjöd oss någon slags VIPbiljett och gjorde klart för oss att vi var mer värda att passera. Till möten med mammor till självmordsbombare som vittnar om en oändlig sorg blandat med oförståelse över sonens beslut att ta sitt liv för att det fanns mer att dö för än att leva för. När jag gjorde min casestudie under praktikperioden skrev jag om ockupationsmurens påverkan på en by utanför Jerusalem, Beit Surik, jag fick besöka byns rådsmän som visade mig avkapade olivträd (bara för att förstöra och förhindra av bosättarna), jag fick även se strider mellan palestinska ungdomar och IDF där de första var "beväpnade" med stenar och slangbellor och de senare med gummikulor och tårgas. Vem som "vann" är rätt uppenbart.

Något av de allra starkaste minnen jag har från Palestina är en dag då en av mina systrar försökte styra sitt öde och skapa en framtid. Hon hade beslutat sig för att läsa vidare efter år av förberedande studier på Ramallah universitet. Hon ville nu studera en master på ett annat mer avlägset universitet och hade förberett sig i dagar inför den intervju hon var kallad till och som skedde en gång per år. Dagen det var dags vinkade vi av henne på morgonen, hon var klädd i sina finaste kläder och såg otroligt nervös men lycklig ut. Jag begav mig till jobbet med henne i tankarna. Några timmar senare möter jag henne på stan. Hon såg helt förkrossad ut, hennes blick var tom och uppgiven. Jag frågade vad som hänt och hon berättar följande för mig;
när hon kommit till Qanlandia chekpoint som är alldeles utanför Ramallah, utrustad med alla papper och bevis som hon fått sagt skulle räcka för att ta sig till intervjun så nekas hon utträde ut staden. Anledningen? IDF( Israeli defence forces) alltså militären, har hört ryktas att en kvinnlig självmordsbombare planerat ett dåd i Israel, hon skulle inneha ett Jenin ( en stad på västbanken) id. Min syster har även hon jenin id och detta räckte för att IDF skulle neka henne passage till sin intervju, som för övrigt INTE var i Israel utan på palestinsk mark. Kollektiv bestraffning är något förbjudet enligt internationell lag, ändå sker det dagligen i Israel. Ingen självmordsbomb exploderade den dagen och ingen kvinna greps med bomber. Men min systers drömmar och hopp om att skapa sig en framtid krossades, bara sådär. Jag kan tillägga att det är heller inget ovanligt att man fryser checkpointsen med hänvisning till rykten om planerade attentat, det sker nästintill varje vecka. Ibland i timmar i bland en hel dag.

Sådana är orättvisorna i Palestina.

Jag lärde även under min tid i Palestina känna en annan tjej från Sverige som kom att bli en av mina närmaste vänner, Lydia, en grym eldsjäl som är jurist inriktad på internationell lag och MR om jag inte har fel. Hon var där som följeslagare och vittnade om än vidrigare övergrepp från den konfliktdrabbade staden Hebron på södra västbanken. Hon arbetade då som följeslagare för palestinska småflickor som gick i skola i ett område nära en bosättning. Hennes arbete var att skydda dessa skolflickor som dagligen trakasserades och misshandlades av bosättare och deras barn och övervaka att internationell lag och MR efterlevdes. Vittnesmål finns om flickor som fått stora stenar inkörda i deras munnar och tänder som brutits av av vuxna bosättare och deras barn bara för att de är palestinska barn. Det finns otroligt många vidrigheter rapporterade från Hebron. Situationen där är extremt problematisk.
Vad man än vill säga om konflikten och de båda sidornas skyldigheter och rättigheter så finns det INGEN som kan försvara dessa händelser. Barn är barn och kan aldrig vara skyldiga.

Palestina är ett land, så fullt av sorg men också av hopp, styrka och glädje på samma gång. Det är en av de platser i världen som lämnat störst avtryck på mig. Och jag kommer alltid bära med mig landet och mina upplevelser där i hjärtat. Det kommer vara en sorg som aldrig försvinner och en börda och ett samvete jag alltid kommer att få bära med mig, för jag kunde åka därifrån, jag har min frihet.

Sådana. Är. Orättvisorna. I. Palestina


Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, MR, Hebron, västbanken, internationell lag, självmordsbombare

Vem talar för islam?

Jag läste i somras ett bra inlägg i Mohamed Omars blogg som handlar om vad muslimer egentligen tycker och tänker. Jag tänker här återge lite av det han skrev men vill klargöra att det är hämtat från hans blogg och inte allt är mina åsikter och tankar.

Omar börjar med att att behandla den syn som västerländsk media oftast har på muslimer och den vana som media har att prata om vad muslimer tycker och tänker utan att fråga dem själva. Hur man påstår att muslimer hatar den västerländska "friheten" som också är huvudorsak till de terrordåd som sker och hur den muslimska kvinnan är förtryckt och lever ofrivilligt under oket av islam. Sen presenterar Omar en nyligt utgiven bok vid namn " Who Speaks for Islam? What a billion Muslims really think" där en gigantisk Gallupundersökning om gjorts under sex år, med start 2001 och som man menar är representativ för 90% av världens muslimer. Intressant!

Frågor som undersökningen söker svar på är: Vad är roten till anti-amerikanismen i den muslimska världen? Önskar muslimer demokrati, och i så fall, hur skulle den se ut? Vad vill muslimska kvinnor egentligen?

Undersökningen utmanar existerande tankar och uppfattningar av muslimer som finns och är otroligt intressant.
Några av de svar som ges är följande (direktciterat från Omar): "Undersökningarna i muslimska länder visar att majoriteten i de flesta av dessa länder (i flera upp emot 90 %) anser att religionen är en viktig del av deras dagliga liv. En ganska stor procent anser “att ha ett rikt religiöst/andligt liv” är en viktig aspekt av livet som man inte vill vara utan. Många betraktar religionen som en av de viktigaste identitetsmarkörerna, en källa till mening och vägledning, tröst och samhörighet, och som väsentlig för deras utveckling".

Man kan här alltså konstatera att religion är något som värdesätts av folket, inte bara av staten som makt och kontrollmedel. Religionen är en viktig del av många aspekter av livet, identitet såväl som mening och vägledning. Inte så förvånande för mig som troende som definitivt delar den åsikten men kanske för de som inte tror och för de som hävdar "religion vara roten till allt ont". Religion fyller uppenbarligen en mycket viktig roll hos många människor och skapar trygghet, mening och stöd, alla positiva egenskaper.

Vidare skriver Omar: "För utomstående kan islam te sig som en samling regler. För muslimerna själva är dock bilden annorlunda, för dem är islam den andliga och mentala karta som ger en känsla av mening, vägledning, syfte och hopp. För dem är närhet till Gud och inre lyckokänslor vad de först och främst förknippar med sin religion islam. Stora majoriteter i muslimska länder säger att deras liv har ett viktigt syfte (90 % av egyptierna, 91 % av saudierna).
...I undersökningarna framkom det att en överväldigande majoritet av de tillfrågade i sju muslimska länder uppgav att deras böner gör dem lyckligare och hjälper dem att lindra oro och bekymmer. De flesta säger också att “de har mycket kärlek i sina liv” (exempelvis 95 % av egyptierna och 92 % av saudierna). Det är tydligt att en majoritet av muslimerna fokuserar på religionens inre dimension, medan västerländsk media ofta väljer att betona de yttre delarna – såsom vad man får och inte får göra".

Och jag kan inte mer än hålla med i hans analys av undersökningens resultat. För mig är islam inte bara vägledning i form av rekomendationer utan en enormt viktig del av min andliga tillfredställelse. Den kärlek jag hyser till Gud och profeten (frid och välsignelse över honom) är enorm och ger mitt liv en mening och styrka i min vardag som jag inte funnit innan. Jag håller med Omar i hans påstående att jag inte förättar mina böner för att jag måste eller för att det är en regel. Jag gör det för att det får mig att känna mig närmare Gud och kärleken till denne.
Det fokus som blivit på ideologin islam och poltitisk islam har helt dominerat i västerländsk media och leder till ett samhälle där muslimer görs till politiska företrädare för de händelser vi ser i världen. Något som blir otroligt främmande för de som främst ser islam andligt och med fokus på de inre delarna av religionen och svårt att bemöta för den vanlige mussen.

Inte helt förvånande beskriver även undersökningen att majoriteten av muslimerna vill ha demokrati. Precis som i boken Salam- om krig fred och islam, där Muhammed Fazlhashemi skriver om det höga stödet för demokrati i de flesta muslimska länder, där flera muslimska länder har ett högre stöd för demokrati (Egypten 97% och Jordanien 98%) än det har i Sverige (94%).

Omar skriver: "medan USA påstår sig ha som mål att sprida demokrati tror dock majoriteten i den muslimska världen att motsatsen är sann, nämligen att USA i själva verket motarbetar den folkliga viljan för att gynna sina egna intressen. Det är klart och tydligt för varje nykter bedömare att folkliga, demokratiska regeringar i den muslimska världen är ett allvarligt och oacceptabelt hot mot amerikanska intressen".

Situationen i Palestina är ett gott exempel på detta. Hur man motarbetar en folkligt vald regering och motarbetar demokrati. "Demokrati är bra så länge ni väljer rätt" tycks det som man menar. Föga förvåndande är inte heller att man motsätter sig amerikanska intressen där det råder en "roffarmentalitet" där man bryr sig föga om internationell lag eller Mänskliga Rättigheters efterlevnad.

Undersökningen menar också att tillfrågade muslimer ser islam som en lösning på problem och att problem med utveckling och förbättrad livskvalitet snarare beror på västs politik och inblandning i muslimska länders affärer.

Interssant att nämna är även att man ser islam som en viktig del av identiteten men även att det är viktigt med en demokratiskt vald regering. Man ser inte dessa som motsatser till varandra utan snarare som komplement; en demokrati baserad på religiösa värderingar. Något som inte speglas i media där islam ofta benämns vara odemokratiskt och diktatoriskt. Något som uppenbarligen inte är uppfattningen bland dess utövare.

Eftersom terrorism är en het potatis idag tar även undersökningen upp detta. Föga överaskande är majoriteten negativ till terrorism och av de fåtal som menar att de i speciella fall kan godkänna användandet av våld använder ingen religiösa argument. Som Omar skiver: "Gallupen frågade dem som fördömer terror och dem som visade förståelse för terror om varför de tänkte som de gjorde. Svaren omkullkastar vedertagna åsikter. Många av dem som fördömer terrorism använder nämligen religiösa argument medan de som visat förståelse för attacker använder sekulära och världsliga argument, som exempelvis frigörelsekamp, antikolonial kamp et cetera. Forskning om terrorism har också visat att det starkaste motivet för terrordåd inte är religionen i sig utan motstånd mot ockupation".

Undersökningen tar även upp bilden av den muslimska kvinnan som offer. Och här blir det riktigt intressant! Undersökningen ställer frågor som hur upplever majoriteten av muslimska kvinnor islam och sin ställning i det muslimska samhället? Känner de ett behov av att bli befriade? Enligt Omar så visar undersökningen att motsatsen är sann. "Muslimska kvinnor uppger att islam är en källa till lycka och styrka i deras liv. De anser inte att s. k ”västerländska värderingar” är något eftersträvansvärt. Faktum är att de flesta muslimska kvinnor känner medlidande med västerländska kvinnor som de upplever som förtryckta och i behov av befrielse från sekulär materialism. Så medan man i Väst tror att muslimska kvinnor behöver befrias från islam så tror muslimska kvinnor att västerländska kvinnor behöver befrias från sekularismen".

Man har alltså gemensamma fördomar och generaliserande uppfattningar av varandra. För vi som bor i västvärlden vet att alla kvinnor här inte per se är förtryckta för att de inte lever efter muslimska ideal. Men vet västvärlden att alla vi muslimska kvinnor inte är förtryckta för att vi lever efter muslimska ideal?
Undersökningen skriver om att muslimska kvinnor känner medlidande för västerländska kvinnors avkläddhet som de antar är ett tvång och ett tecken på bristande självrespekt. Muslimska kvinnor i undersökningen tror också att västerländska kvinnor inte blir tillräckligt respekterade som kvinnor.
Man har alltså samma fördomar om varandra!

Undersökningen är mycket intressant då den krossar myt efter myt om muslimer och islam. Den är också intressant för att den blottlägger hur lika våra respektive fördomar om varandra är. Jag tror det är otroligt viktigt att mötas i diskussion och dialog för att förstå och överbrygga fördomar om varandra.

Systerskapet är universiellt och går över alla gränser!
Läs även andra bloggares åsikter om kvinnokamp, islam, jämställdhet, förtryck, USA, muslimer, terrorism, demokrati, ockupation, Palestina, slöjan

Islams fredsbudskap.

För många av oss muslimer är det så självklart att islam är en fredlig religion som värderar egenskaper som tolerans och repsekt högt. Men i dagens samhälle, där bilden av islam är ensidig och färgad av politik, är det inget som är vida känt. Jag tänkte därför passa på att lyfta upp denna sida av islam och utnyttja min röst för att bidra till en mer mångfaldig bild av islam. För er som tycker det är tråkigt att läsa citat och texter; ge det en chans och läs det med öppet sinne, det finns en skönhet i det om man öppnar sitt hjärta.

En av de verser jag finner så förundransvärd i koranen är denna:
[49:13] Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.

Här talar koranen alltså om vikten att lära känna varandra och söka samförstånd oavsett tillhörighet. Gud talar om vikten att närma sig varandra och inte att skygga från varandra likt den polarisering vi ser allt mer i vårt samhälle där rädslan för " den andre" blir allt starkare.

Ordet islam kommer från roten s l m som även bildar ordet salam- fred. Att vara muslim innebär att man är den som ger sig hän åt Gud. Det är en aktiv handling, således är muslim något man är i sin handling. Några av de ord som beskriver de troende i koranen är; de som skapar trygghet och de som skapar skönhet. Just trygghet och fred är återkommande ord i koranen.

Koranen talar också mycket om vikten att visa godhet och handla med respekt och rättvisa:
[60:8] Gud förbjuder er inte att visa godhet mot dem som inte bekämpar er på grund av [er] tro och inte driver ut er ur era hem, och [Han förbjuder er inte] att bemöta dem med rättvisa och opartiskhet - Gud älskar de opartiska.

Konceptet att ständigt visa godhet och ha nära till förståelse, förlåtelse och tolerans och inte vara långsint är genomgående i koranen:

[41:34] Den goda handlingen och den dåliga handlingen kan inte ställas sida vid sida. Jaga bort [den dåliga handlingen] med en bättre - den som var din fiende kan bli din nära vän!

[8:61] Men visar de sig villiga att sluta fred, var då själv beredd till det och lita till Gud; Han är Den som hör allt, vet allt.

Profeten Mohamed (fred och välsignelse vare med honom) påminde ständigt människorna om vikten av att behålla fred och att det alltid var att föredra framför krig om valet fanns. Livet betonas som heligt både i koranen:

[6:151] Säg: "Kom, så skall jag läsa [för er] vad det är som Gud har förbjudit er: Sätt ingenting vid Hans sida; gör aldrig annat än gott mot era föräldrar; döda inte era barn av fruktan för fattigdom - Vi drar försorg om er och om dem - avhåll er från all skamlöshet, både inför andra och i hemlighet; tag inte andras liv - Gud har förklarat [livet] heligt - annat än i rättfärdigt syfte. Detta är vad Han befaller er; kanske skall ni använda ert förstånd.

Men även av profeten (fred och välsignelse vare med honom) har sagt att "att rädda ett människoliv, är som att ha räddat hela människosläktet." (fri citering)

Att mäkla fred och göra gott är så eftersträvansvärt att det t.o.m är okej att hitta på för att uppnå fred. Följande är från en hadith (saker som profeten sagt eller gjort):

Narrated Um Kulthum bint Uqba:
That she heard Allah's Apostle saying, "He who makes peace between the people by inventing good information or saying good things, is not a liar."

Att etablera rättvisa är också otroligt högt värderat inom islam:
Allah's Apostle said, "There is a Sadaqa to be given for every joint of the human body; and for every day on which the sun rises there is a reward of a Sadaqa (i.e. charitable gift) for the one who establishes justice among people."

Jag ska i senare inlägg återkomma till muslimska fredsförebilder eftersom detta är okänt för många idag, fast i och med de nya Arnfilmerna så har Salâh-ad-Dîn blivit uppmärksammad.

Nu är timmen sen och jag ska sova.

Med hopp om fred/salam!

Läs även andra bloggares åsikter om koranen, islam, hadith, profeten Muhammed, fred, salladin, respekt, muslim

tevedebut och hotbrev

Idag fick jag mitt första postade hotbrev. Annars har det mest vart på mailen vilket inte känns lika verkligt. Det roliga var att det var adresserat på följade vis: "muslimen samt mitt förnamn och mitt efternamn samt min stad". Ingen adress fanns på brevet men likafullt kom det fram.
Det är någon stackare som blivit upprörd över min tevedebut förra veckan där jag deltog i en frågesport på bästa sändningstid. Jag nämnde i frågesporten att jag var fredsagent och föreläser om islam och fred samt sa att det fanns tyvärr finns mycket islamofobi i samhället. Något som brevskrivaren vände sig emot existerade med hänvisning till 11 september. Det lustiga är att brevskrivaren genom sitt brev bekräftar islamofobins existens.

Vidare fick jag veta att jag var en "landsförrädare som borde flytta till ett arabland om jag inte kunde leva som en svensk" och att jag är en "hucklefitta". Härliga beskrivningar!

Jag blir än mer övertygad om att det var helt korrekt att ställa upp i frågesporten, att Sverige behöver se mer muslimer som tar plats i olika sammanhang. Jag läste i en annan blogg där man var kritisk till "blondinbellandet" som svenska muslimer ägnar sig åt då man i sin vilja att framstå som vanlig riskerar att glömma vad som är viktigt. Men jag tror verkligen det ÄR viktigt att muslimer syns som vanliga människor i olika sammanhang. Uppenbarligen så upprör en muslimsk kvinna i teve någon (notera att det inte diskuterades politik eller några som helst känsliga frågor) så pass mycket att denne blir arg och sätter sig och skriver ett brev fullt med hat.

Det är helt bisarrt, återigen återkommer jag till det men det ÄR verkligen det.

Läs även andra bloggares åsikter om islamofobi, hot, muslimer, islam, media, landsförrädare, politik

Den muslimska fredsrörelsen

Något jag startade bloggen för men inte kommit mig för att skriva om än är den framväxande muslimska fredsrörelsen i Sverige.

Som en direkt reaktion på vad som händer i världen så startades för några år sedan fredsprojektet fredsagenterna . Fredsagenterna är ett sammarbete mellan studieförbunden Ibn Rushd och Sensus och dess grundtanke är att omdefiniera oss själva, ifrågasätta det som sker i världen och lyfta upp den islamiska fredskulturen som är så undangömd idag.
Fredsagenterna har hittills utbildat 25 svenska muslimer (med detta menar jag muslimer som identifierar sig som svenskar på något sätt) i islamisk fredskultur, om du vill beställa en fredsagentföreläsning så kontakta mig via kommentarerna. Vidare har vi diskuterat ämnen som demokrati, FNs MR samt den islamiska deklarationen för MR, konflikthantering och identitet. Idag pågår utbildning av ytterligare 75 agenter som ska vara klara till jul inshallah (om Gud vill).
Du kan höra mer om oss här

Fredsagenterna hade även som mål att ge ut en handbok i islamisk fredskultur och idag finns boken Salam-om krig fred och islam i bokhandlarna. Boken innehåller skribenter som Donald Boström, Muhammed Fazlhashemi, Suad Muhammed, Jan Guillou, Mattias Gardell och Othman Tawalbeh och behandlar olika ämnen. Några av dem är; Stöder Koranen terrordåd? Är islam förenligt med demokrati? Vad beror den islamfientliga vågen på? Vilken betydelse har media haft? Vad säger muslimerna själva? Är religion över huvud taget förenligt med demokrati och ett fredligt samhälle? Salam – om krig, fred och islam möter myter med kunskap och öppnar diskussionen kring kontroversiella frågor som religionernas betydelse i vår tids konflikter och fredsprocesser. Demoniseringen av islam och muslimer fortsätter trots att nittionio procent av världens muslimer tar avstånd från terrordåd och terrororganisationen al-Qaida.

Några av oss fredsagenter var sedan med och diskuterade startandet av en ny fredsorganisation. Vilket efter några intensiva helger med mycket brainstorming och visionerande mynnade ut i Sveriges första muslimska fredsorganisation; Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa. Namnet speglar det rättvisekoncept som islam så starkt förespråkar. Vidare är det inte en självklarhet att ett samhälle är rättvist endast för att det råder tillstånd av fred. Det finns mycket för oss att göra i Sverige där de MR definitivt är i fara iom kriget mot terrorismen, eller som Bengt Westerberg svarade på frågan om kriget mot terrorism kan komma att ske på bekostnad av de MR " jag inte bara fruktar det, jag anser att det är så".

Hasan Asads utvinsing (som nu tillfällit stoppats av Billström) är ett exempel på detta. Säpo har synpunkter på Hassan Asad. Därför är han ett säkerhets­ärende som avgörs av regeringen. Bara Säpo och regeringen vet vad Hassan Asad anklagas för. Inte ens han själv och hans advokat får något veta. Helt bisarrt! Skriv på här om du vill protestera mot detta brott mot internationell lag!

Om du är nyfiken på SMFR vill stödja oss eller engagera dig i kampen för rättvisan så gå in på vår hemsida och läsa mer. Du kan även lyssna här.

SMFR finns även omnämda här om kärnvapen.

och ska i höst medverka i en religionsdialogshelg för fred tillsammans med kristna freds där vi ska diskutera hur vi från ett religiöst perspektiv kan arbeta tillsammans för fred. Välkommen att delta.

Salam (fred)!

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, islam, fred, islamofobi, MR

Eid Mubarak!

Eid mubarak till er Alla!
Jag återkommer efter eid med mer inlägg. Önskar er en välsignad högtid med nära och kära.

Läs även andra bloggares åsikter om islam, eid, högtid

Islamofobi i vårt samhälle

Idag tycks det råda ett allmänt samtycke att det är okej att ogilla islam och muslimer. Saker som för mig som muslim framstår som rent bisarra att säga är helt okej att kasta ur sig.
Senast på jobbet för någon vecka sen hamnade jag i ett samtal med en av mina kollegor varav hon säger följande till mig:

" Ja du kommer säkert ogilla mig för att jag säger detta" (redan här undrar man ju varför hon då säger det) " men jag ska säga dig att jag har sagt till mina två tonårsdöttrar att vad de än gör så tolererar jag inte att de tar med en muslim hem".

Chockerande tycker jag, men knappt någon reagerade på vad hon sa! Byt ut ordet muslim mot valfritt "accepterat" skällsord (neger, svartskalle eller varför inte det neutrala ordet jude) så hade det varit bra mycket fler som reagerat på vad hon faktiskt sa till mig.

Vidare följde en lång utläggning där hon framställde islam och muslimer (främst manliga företrädare) som ondskan själv och hon blev den som genom att ta avstånd från muslimer och islam var den goda och den som stod upp för rättvisan. Denna kvinna hade dömt ut ca. 1.5 miljarder människor efter att ha mött ett par stycken muslimer som hon ogillat och inte kommit överens med. Vidare var hennes argument rätt underliga, där islam blev; anti rättvisa, anti mänskliga rättigheter och anti jämställdhet. Något som för mig som muslim känns väldigt främmande.

Och detta är inget unikt, när jag tagit upp detta med människor för att få något slags perspektiv på vad det är som egentligen händer i samhället så får jag höra kommentarer som "ja men det finns ju bra mycket muslimska män som slår sina kvinnor" och "ja men där i iran är det slöjtvång". Jag blir som svensk muslim företrädare för både misshandlande muslimska män samt förväntas ha svar på varför Iransk inrikespolitik ser ut som den gör och som kronan på verket så förväntas jag även representera detta. Helt sjukt.

Jag undrar vilka reaktionerna skulle bli om jag sa till dessa människor att jag vägrar ta in kvinnor utan slöja i mitt hem eftersom "alla vet hur lössläppta västerländska kvinnor är" eller annan valfri löjlig fördom eller varför inte tvingat valfri icke muslim att stå upp och ta ansvar för de svenska män som misshandlar kvinnors gärningar. Vidare bör de även förklara för mig varför man i Italien har problem med maffiaverksamhet, jag menar Italien är ju ett europeiskt land som har sekulär demokrati precis som i Sverige!

Jag menar att dessa saker är uttryck för en utbredd och accepterad islamofobi som samhället drabbats av. Det är helt okej att säga nästan vad som helst om och till muslimer. Det är okej att skämta med mig om att "ta av den den där jädra slöjan nu" och det är okej att kränka mig som privatperson eftersom jag företräder islam. Man utmålar muslimer och islam som något främmande, dåligt och framförallt skrämmande och således är allt okej att säga om islam. Aldrig ägnar man en tanke åt att det kanske INTE är som det skrivs i medierna och att vi vardagsmussar kanske inte känner att vi har svar på varför inrikespolitiken i Iran, Saudi eller valfri diktatur ser ut som de gör eller att det har mycket med oss att göra.

Är det bara jag eller är samhället helt knas?


Läs även andra bloggares åsikter om islam, muslimer, islamofobi, MR, intolerans

Min revertering

Fick en kommentar efter förra inlägget som löd; "Vad är det för skillnad på revertit och konvertit? Vad är det bästa med islam?" Vilket fick mig att börja fundera. Varför reverterade jag egentligen och vad tillför islam mitt liv som jag saknade innan? Det är inte en helt lätt fråga att svara och frågan är om jag har ens har hela svaret idag men jag ska göra ett försök att sätt ord på det som är så mycket en känsla.

Först ska jag förklara orden:
Revertera- att återgå (till det vi alla föds till; islam). Islam anser att alla människor föds som muslimer eftersom alla levande varelse är födda med naturlig & instinktiv uppdrag att överkasta sig till Guds vilja - människor och djur. Alla utför sina biologiska, naturliga instinkter som Gud har bestämt. Alltså blir benämningen revertera mer korrekt i mitt fall då jag innan min tro på islam bekände mig som ateist eller sekulär.

Konvertera (enligt wikipedias definition)- Konvertering innebär att byta religion , alltså att gå från att aktivt ha bekänt sig till en religion till att aktivt bekänna sig till en annan religion. Att en person utan religiös tillhörighet ansluter sig till en religiös rörelse brukar däremot inte kallas att konvertera, inte heller att överge en religion för att övergå till ateism eller till en odefinierad livsåskådning.

Min väg till islam startade någon gång under våren/försommaren 2004 då jag lärde känna de deltagare som jag skulle möta under ungdomslägret i Palestina under juli månad. Vi pratade på internet och hade långa samtal om olikheter och värderingsfrågor, sådär som de flesta ungdomar har. Under resan till Palestina mötte jag den muslimska kulturen med allt vad det innebär. Den skönhet och nakenhet som finns i Palestina är nästan omöjlig att klä med ord. Hur man mitt i det kaos som man lever i där lyckas upprätthålla en sådan värme, medmänsklighet och omtänksamhet är helt ofattbart. Jag ska inte försöka glamorisera tiden i flyktinglägret i Nablus för det var ingen rolig tid. Det var mycket smärta och obehag och vi lämnade lägret en vecka innan det var tänkt på grund av den psykiska press det innebar att vara där. Palestina är ett land i krig och det är aldrig lätt att befinna sig i.

Något som satt sig på mitt minne är dock sista morgonen i Nablus då vi steg upp tidigt vid femtiden och mötte soluppgången på trappen utanför huset. Hur solen stiger och träffar alla de minareter och moskékupoler som finns i staden till ljuden av tuppar som gal och åsnor som skriar. Det är en av de gånger jag känt total frid och varit överväldigad av livets skönhet, suhan'Allah. Mitt bland alla förstörda hus och all misär.

Jag återvände några månader senare för att göra min praktiktermin i Ramallah på en politisk jordbruksorganisation. Jag hamnade under en kväll, då jag sökt ny bostad i staden med hjälp av en arbetskollega som tagit sig an mig, hos två muslimska systrar. Vi hade en jättemysig kväll full av trevande samtal på hackig engelska och mycket mycket skratt, värme god mat och vattenpipa. Det slutade med att de på stående fot efter en kväll erbjöd mig att bo med dem under min vistelse. Sagt och gjort, jag flyttade in nästa dag. Det blev början på en underbart systerskap som jag nog aldrig kommer uppleva igen. Vi hade långa och många livsfilosofiska samtal om livet och världen. De öppnade mina ögon för saker jag tidigare inte velat se. Jag gick igenom en turbulent tid då jag ifrågasatte allt jag visste, trott och var. Och jag kom ut på andra sidan som en delvis förändrad människa.

Jag minns fortfarande än idag var jag sa shahadan (trosbekännelsen) första gången. Det var på en av mina otaliga promenader runt om i staden, precis vid solnedgång då böneutropet startade. Jag minns än idag hur häftigt det kändes att säga det och vilken underlig känsla som det väckte i mig. På arabiska: اشهد ان لا اله الا الله و ان محمد رسول الله (uttalas; Ash-hadu Anla Ilaha illa Allah wa ash-hadu anna muhammedan rasul Allah) Vilket betyder Jag bekänner att det inte finns någon gud utom Allah, och att Muhammed är hans profet.
Det var den stund då jag visste att jag ville bli och leva som muslim. Det var så klart och enkelt.

Efter det har det givetvis tagit mig lång tid till att komma till där jag är idag. Mycket faktasökande, än mer samtal med muslimer om islam och flera månader i ett arabiskt land där jag levt islam. Processen har vart både smärtsam och svår och jag har förlorat mycket. Men jag har vunnit så mycket mer.

Jag har alltid ansett att livet måste levas under ansvar och att vi som människor har ett globalt såväl som individuellt ansvar. Ett ansvarstagande på alla nivåer. Jag har alltid tilltalats av att leva under diciplin och under regler och ordning. detta erbjuder islam mig. Islam behandlar alla aspekter av livet och världen. Allt från hur man tar hand om sig själv på bästa sätt till hur man bemöter och vårdar sina närmaste, familj men även sina övriga medmänniskor. Ingenting lämnas ute utan det finns råd och riktlinjer om allt. Som person är jag analytisk och söker alltid efter en orsak bakom allt, jag har mycket svårt att "bara tro". Ingenting inom islam har någonsin känts ologiskt utan har tvärtom alltid en mycket klok orsak eller anledning. Om jag någonsin skulle finna något jag har svårt att acceptera skulle jag inte kunna följa islam, jag har dock mycket svårt att se att detta skulle finnas. Islam är otroligt sunt. Det ger mig guidning i en värld som är full av kaos i ett samhälle som jag ser så mycket fel i. Jag tycker mig se att detta är vad som saknas, att människan inte klarar sig på sitt "sunda förnuft" utan att det behövs gudomlig guidning för att uppnå någon slags frid. Andlig inre frid som är nyckeln till den yttre friden med medmänniskor och med samhället.

Allt utgår från familjen och barnens rättigheter. Det är här hjärtat i islam ligger och allt som livet kretsar runt. Vidare så grundar sig allt i tron på den Ende. På kraften, Gud, Allah, det finns många benämningar på det och många har missbrukats men det är också för väldigt många benämningar fyllda med kärlek och respekt.

Jag har sedan jag reverterade hitta mig själv på ett helt nytt sätt, ett lugn i en vetskap om vilken plats jag har i livet och hur jag önskar leva mitt liv. En trygghet i min tro och i mitt syskonskap med mina muslimska medsystrar och bröder. Det gör islam så bra.

Läs även andra bloggares åsikter om islam, revertera, palestina, familj, själsfrid

Islam en självklar del av Sverige!

I går var jag på en konferens som heter som rubriken. De behandlade huruvida islam är och kan vara en naturlig del av sverige. Det förekom både som fråga och påstående. Att ställa det som fråga blir aningens fånigt då islam ( muslimer blir en mer korrekt benämning) redan ÄR en självklar del av Sverige. Vi finns redan här och vi är här för att stanna. Att vara muslim är bara ännu ett sätt att vara svensk på.

En av föreläsarna var religionshistorikern Mattias Gardell, en man jag länge velat höra. Jag blev inte besviken av hans föreläsning och vissa saker han sa fastnade hos mig. Jag ska försöka återge dem och väcka frågorna som han ställde på nytt.

Hedersmord är något som ofta nämns när man talar om islam. När morden på Pela och Fadime inträffade sökte man genast orsakerna hos islam eftersom förövarna var muslimer. Inga alternativa förklaringar söktes. Det gav upphov till en enorm debatt om hedersvåld och hedersmord (som jag definitivt tycker ska uppmärksammas) problemet är bara att inga alternativa förklaringar överhuvudtaget söktes. Det inträffade för att de var muslimer och det är sådant muslimer gör! Vi har i Sverige haft 3 hedersmord sedan 1994-2002( om jag inte minns fel). Under samma period mördades 405 svenska kvinnor av svenska män. Något som knappast fått lika stort genomslag i media. 3 veckor (återigen är jag lite tveksam på exakt datum)efter ett av de s.k hedersmorden slog en svensk mamma ihjäl två av sina barn. I den debatten sökte man olika skäl till varför och de olika förklaringarna haglade till varför hon genomförde detta hemska brott. Varför frågade sig ingen samma sak i fallet med Pela och Fadime? Var hennes pappa sjuk? Fanns det något i hans barndom? Varför gjorde han det? Varför lyftes inte debatten om Abbas som var den tredje hedersmördade lika mycket som den om de två kvinnorna?
Bara ett av de utryck som finns i vårt samhälle om en förutbestämd mening om islam och dess kvinnosyn som leder till en okonstruktiv hetsjakt på muslimer och islam där dialogen blir sned.


Man har skapat och försöker etablera ett muslimskt vara. En enhetlig muslimsk identitet som man kan identifiera och placera in alla muslimer i. Något sådant blir bara löjligt och har aldrig existerat. Man skapar företrädare som benämns muslimska eftersom de har en "muslimsk barkgrund" (tom detta blir tveksamt i många fall) och som får vara företrädare för att bekräfta sanningshalten i detta muslimska vara. Ayan Hirsi Ali är ett bra exempel på detta, eller varför inte vår egen svenska Nyamko Sabuni som definitivt inte är muslim men ofta får tala som representant för detta islamska vara.
Ayan Hirsi Ali menade att när 11 septemberdåden inträffade så var detta "islams sanna ansikte som visade sig". Underligt påstående då islam är en religion som funnits i mer än 1400 år. Menar Hirsi Ali verkligen att det bara funnits 19 (så många var de som utförde dåden) sanna muslimer under alla dessa år?

Gardell talade även om synen på den muslimska kvinnan och slöjan som hon bär och som jag behandlade i förra inlägget. Han drog en intressant parallell att svenska folket och väst förknippar slöjan med förtryck därför att det är en syn som de fått med sig av den kristna synen på slöjan som paulus etablerade. En syn där kvinnan är underordnad. Något som muslimska kvinnor är totalt främmande inför, vilket jag själv kan vittna om. Jag låter det vara osagt huruvida det stämmer eller ej men det är intressant teori.

Synen på islam som våldets och svärdets religion är något vi får med oss från barnsben. En islamofobisk syn finns integrerad i våra skolböcker. Jag studerade en av mina komvuxstuderande vänners böcker och det är verkligen sant. En syn som är baserad på muslimers kamp mot det koloniliserande väst. Idag talar man återigen om muslimska våldsamma extremister och muslimska självmordsbombare. Allt i en tid då väst återigen ockuperar muslimska länder (Irak, Afghanistan och Palestina listan kan göras lång)och skapar misär. Är det så underligt? Och kan det tala för islam?

Sveriges islamofobiska agerande reflekterar sig i samhället i form av diskriminiering av muslimer och de av muslimsk härkomst. En muslim har begränsad tid för bön medans en rökare får puffa bäst han vill. Detta leder till stigmatiserade minoritetsgrupper som skapar det vi är mest rädd för. Extrema ungdomar som inte känner sig hemma och som inte känner sig värda ett jota. Vem skulle inte bli arg? Allt för ofta så krävs att man assimilerar sig för att ha en chans över huvudtaget. Som min muslimska vänninna med somaliskt ursprung sa: "Jag kan inte ha slöja just nu, det räcker med att vara svart och invandrare, jag orkar inte diskrimineras även för att jag bär slöja". Muslimer ses som en trojansk häst av SÄPO som buggar varenda moské i Sverige och skapar terrorlagar som underminerar den demokratiska rättsäkerheten i Sverige. Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Där konvertiter kallas till s.k "brobyggande samtal" enbart för den religion de valt.
Jag menar inte att det finns en ursäkt för våld utan jag kräver att man lyfter samhällets skuld och ansvar i det hela.

Läs även andra bloggares åsikter om islam, hedersvåld, svensk muslim, identitet

Kvinnosyn, hyckleri och slöja

För ett tag sen pratade jag med en nära väninna till mig. Hennes kompis hade blivit våldtagen efter att ha följt med två män på efterfest i stockholm. Vi hamnade i en diskution om samhället och den falska bild av frihet som samhället ger kvinnan. Idag läste jag detta: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=823625 om en man som frikändes trots att han erkänt att kvinnan sagt nej samt att han tvingats bända isär hennes ben för att kunna ha sex med henne. Han frikändes för att kvinnan lagt sig brevid honom i underkläder och att detta KUNDE tolkats som en invit vilket gjorde hennes upprepade "nej" till osäkra. Helt sjukt.

Det svenska samhället (inte bara det svenska utan det "västerländska samhället"i sig) lär tidigt kvinnan att hon är fri att göra som hon vill. Magasin som veckorevyn, cosmopolitan (u name it) lär henne sedan att ska hon vara som mest fri ska hon vara maximalt sexuellt aktiv, helst med flera olika partners eftersom gamla tabun ska brytas och den ungdomliga lustan ska upptäckas och bejakas till fullo!

Men när något går fel, för mycket alkohol finns i blodet och sexet inte blir så frivilligt som de bör vara då är det till syvende och sist kvinnans ansvar. Hon står själv inför en dömande rätt och bevisbördan ligger på henne. Hennes privatliv hängs ut, hennes klädstil och till och med hennes alkoholvanor. Medans mannens privatliv är föga intressant i de flesta fall. T.o.m när mannen erkänt att kvinnan sagt nej och att han fått tvinga sig på henne så döms han inte för våldtäckt utan frias helt för att hon reagerat på ett sätt som gör att man ifrågasätter om hon verkligen inte var med på det hela, trots hennes fysiska och verbala motstånd. Sällan har man skådat sådant hyckleri från samhället. Men det är bara ett exempel på den dubbelmoral som finns.

Min konvertering till islam och kanske främst valet att bära slöjan är på ett sätt ett statement, ett avståndstagande från ett sexfixerat samhälle där kvinnan många gånger objektifieras på ett fult och smutsigt sätt. Där estetisk kompetens är vardagsutryck på vissa arbetsplatsers kriterier på arbetssökande och där rumpa och bröst går före personlighet. Ett avståndstagande från allt detta och ett sätt att för mig att "ta tillbaka rätten till min egen kropp". Där jag väljer själv vem som ska få se det som är vackert på mig och när jag väljer att visa det. Jag kräver att bli väl behandlad och respekterad för min personlighet, oberoende av hur mycket hud och kvinnliga former jag väljer att visa. Detta har för mig lett till en ökad känsla av frihet. Frihet från sjuka självsvältande ideal, frihet från bekräftelse i okända mäns blickar och frihet från känslan av att vilja behaga genom mitt yttre.

Kvinnan i islam tillåts vara kvinna och hennes roll värderas och respekteras högt inom religionen. Islam påbjuder en kvinna (såväl som man) att ta ansvar för sin sexualitet, klä sig "anständigt" och inte uppmana till sexuell attraktion och handling. Man rekomenderas att sänka blicken och inte stirra och flirta utanför de trygga ramar som ett äktenskap skapar.

Västvärlden och det svenska samhället dömer islam och muslimer ofta och hårt. Inte sällan för den sexuella kontroll som man hävdar finns av kvinnan (och som definitivt finns i många länder) där man förkastar sin uppfattning om att islam håller kvinnan ansvarig för mannens sexualitet och att hon täcker sig för att hindra hans lustar. Där sanningen egentligen rä att islam hävdar att man som kvinna är lika delaktiga och ansvariga för sina respektive sexualiteter. En man är inget djur inom islam utan är obligerad att behärska och kontrollera sina lustar.

Men är det inte för härligt; det väst och många sekulära uppfattar att islam står för och man fördömer allra hårdast  är en del av vårt svenska rättsystem. Kvinnan BÄR här tydligt ansvar för mannen och det är på henne ansvaret för hans handlingar ligger. Han är inte en tänkande behärskad individ när det kommer till sex utan en djurisk varelse som kvinnan måste kontrollera genom att klä sig anständigt, inte inbjuda eller uppmuntra om hon inte är riktigt säker på att hon vill. Trots att hon säger nej upprepade gånger bär hon ansvaret för våldtäckten (som inte är en våldtäckt juridiskt) för att hon la sig i fel underkläder. Hyckleri!

Jag hävdar inte att hela samhället eller alla individer bekänner sig till ovanstående, inte heller att alla muslimska kvinnor med slöja gör det av samma skäl som mig, detta är mina skäl och min syn på samhället. Det gör mig arg och ledsen!

Läs även andra bloggares åsikter om slöja, ideal, kvinnosyn, islam, våltäckt, samhällskritik, politik

Ramadan

Tänkte inleda bloggen med att skriva lite om ramadan som vi befinner oss i starten av. Med full nästan värkande mage känner jag mig harmonisk och lugn efter kvällens iftar (när man bryter fastan).

Ramadan är för mig förknippad med så mycket. Harmoni, frid, fokus och självkontroll.
Jag tänker mycket under ramadan, på vad jag värdesätter i livet, vad jag har och vad andra människor saknar. Jag ifrågasätter relationer runt om mig och förlåter människor som jag varit arg eller irriterad på eftersom jag oftast kommer fram till att problemet jag inbillat mig haft med personen i fråga är så världsligt och så egentligen obetydligt. Det ger mig en sådan enorm känsla av frid och tillfredställelse.

De flesta förknippar ramadan med fasta och det är ju en del av den. Man fastar (avstår från mat och vatten) under de timmar som solen är uppe. Idag började fastan vid tio i fyra på morgonkvisten och avbröts vid tio i åtta på kvällen. Men ramadan är så mycket mer, man ska avstå från att ljuga, bråka och att tänka negativt. Värdesätta det man har och ägna en tanke åt de som inte har mat,vatten och trygghet. Vi ger pengar till välgörenhet och vi ägnar mycket tid åt familjen. Varje dag förbereder vi god mat som vi äter tillsammans länge och njuter av efter dagens fasta. Vi går upp vid tre och äter en tidig frukost i stillhet innan gryningen och avslutar med att be fajr (morgonbön) tillsammans sida vid sida där vi inkluderar tankar på våra medmännskor som har det sämre än oss innan vi går tillbaka till sömnen.
Det är så mycket samhörighet och värme under ramadan. Något man givetvis ska eftersträva under årets alla månader men som är extra framträdande under ramadan.

Jag försöker avstå från diskussion på de olika forum jag aktivt debatterar på, för att försöka få lugn och undvika all den intollerans som tyvärr finns mot oss muslimer idag. För att för några veckor slippa de hatiska individer som anser att jag inte har rätt till självbestämmande som muslimsk kvinna, inte har rätt att bära min sjal (som JAG valt) och inte har rätt till inträde på olika platser i samhället.
Men detta är ämnen som jag ska gå in på i separata inlägg eftersom de förtjänar egen plats i sig.

Salaaaam! (Fred!)

Jag, blogga- aldrig?!

Aldrig trodde jag att jag skulle börja blogga. Men med det minskande mediautrymme som medelvägen får och vi vanliga "svenssonsmussar" ges så känns det allt mer oundvikligt. Så hamnade jag här då. För att ge min bild och reflektera över det som händer i vår värld. Skriva om islam, fred och allt det som rör min vardag.

Jag hoppas ni hänger på!