Vem talar för islam?

Jag läste i somras ett bra inlägg i Mohamed Omars blogg som handlar om vad muslimer egentligen tycker och tänker. Jag tänker här återge lite av det han skrev men vill klargöra att det är hämtat från hans blogg och inte allt är mina åsikter och tankar.

Omar börjar med att att behandla den syn som västerländsk media oftast har på muslimer och den vana som media har att prata om vad muslimer tycker och tänker utan att fråga dem själva. Hur man påstår att muslimer hatar den västerländska "friheten" som också är huvudorsak till de terrordåd som sker och hur den muslimska kvinnan är förtryckt och lever ofrivilligt under oket av islam. Sen presenterar Omar en nyligt utgiven bok vid namn " Who Speaks for Islam? What a billion Muslims really think" där en gigantisk Gallupundersökning om gjorts under sex år, med start 2001 och som man menar är representativ för 90% av världens muslimer. Intressant!

Frågor som undersökningen söker svar på är: Vad är roten till anti-amerikanismen i den muslimska världen? Önskar muslimer demokrati, och i så fall, hur skulle den se ut? Vad vill muslimska kvinnor egentligen?

Undersökningen utmanar existerande tankar och uppfattningar av muslimer som finns och är otroligt intressant.
Några av de svar som ges är följande (direktciterat från Omar): "Undersökningarna i muslimska länder visar att majoriteten i de flesta av dessa länder (i flera upp emot 90 %) anser att religionen är en viktig del av deras dagliga liv. En ganska stor procent anser “att ha ett rikt religiöst/andligt liv” är en viktig aspekt av livet som man inte vill vara utan. Många betraktar religionen som en av de viktigaste identitetsmarkörerna, en källa till mening och vägledning, tröst och samhörighet, och som väsentlig för deras utveckling".

Man kan här alltså konstatera att religion är något som värdesätts av folket, inte bara av staten som makt och kontrollmedel. Religionen är en viktig del av många aspekter av livet, identitet såväl som mening och vägledning. Inte så förvånande för mig som troende som definitivt delar den åsikten men kanske för de som inte tror och för de som hävdar "religion vara roten till allt ont". Religion fyller uppenbarligen en mycket viktig roll hos många människor och skapar trygghet, mening och stöd, alla positiva egenskaper.

Vidare skriver Omar: "För utomstående kan islam te sig som en samling regler. För muslimerna själva är dock bilden annorlunda, för dem är islam den andliga och mentala karta som ger en känsla av mening, vägledning, syfte och hopp. För dem är närhet till Gud och inre lyckokänslor vad de först och främst förknippar med sin religion islam. Stora majoriteter i muslimska länder säger att deras liv har ett viktigt syfte (90 % av egyptierna, 91 % av saudierna).
...I undersökningarna framkom det att en överväldigande majoritet av de tillfrågade i sju muslimska länder uppgav att deras böner gör dem lyckligare och hjälper dem att lindra oro och bekymmer. De flesta säger också att “de har mycket kärlek i sina liv” (exempelvis 95 % av egyptierna och 92 % av saudierna). Det är tydligt att en majoritet av muslimerna fokuserar på religionens inre dimension, medan västerländsk media ofta väljer att betona de yttre delarna – såsom vad man får och inte får göra".

Och jag kan inte mer än hålla med i hans analys av undersökningens resultat. För mig är islam inte bara vägledning i form av rekomendationer utan en enormt viktig del av min andliga tillfredställelse. Den kärlek jag hyser till Gud och profeten (frid och välsignelse över honom) är enorm och ger mitt liv en mening och styrka i min vardag som jag inte funnit innan. Jag håller med Omar i hans påstående att jag inte förättar mina böner för att jag måste eller för att det är en regel. Jag gör det för att det får mig att känna mig närmare Gud och kärleken till denne.
Det fokus som blivit på ideologin islam och poltitisk islam har helt dominerat i västerländsk media och leder till ett samhälle där muslimer görs till politiska företrädare för de händelser vi ser i världen. Något som blir otroligt främmande för de som främst ser islam andligt och med fokus på de inre delarna av religionen och svårt att bemöta för den vanlige mussen.

Inte helt förvånande beskriver även undersökningen att majoriteten av muslimerna vill ha demokrati. Precis som i boken Salam- om krig fred och islam, där Muhammed Fazlhashemi skriver om det höga stödet för demokrati i de flesta muslimska länder, där flera muslimska länder har ett högre stöd för demokrati (Egypten 97% och Jordanien 98%) än det har i Sverige (94%).

Omar skriver: "medan USA påstår sig ha som mål att sprida demokrati tror dock majoriteten i den muslimska världen att motsatsen är sann, nämligen att USA i själva verket motarbetar den folkliga viljan för att gynna sina egna intressen. Det är klart och tydligt för varje nykter bedömare att folkliga, demokratiska regeringar i den muslimska världen är ett allvarligt och oacceptabelt hot mot amerikanska intressen".

Situationen i Palestina är ett gott exempel på detta. Hur man motarbetar en folkligt vald regering och motarbetar demokrati. "Demokrati är bra så länge ni väljer rätt" tycks det som man menar. Föga förvåndande är inte heller att man motsätter sig amerikanska intressen där det råder en "roffarmentalitet" där man bryr sig föga om internationell lag eller Mänskliga Rättigheters efterlevnad.

Undersökningen menar också att tillfrågade muslimer ser islam som en lösning på problem och att problem med utveckling och förbättrad livskvalitet snarare beror på västs politik och inblandning i muslimska länders affärer.

Interssant att nämna är även att man ser islam som en viktig del av identiteten men även att det är viktigt med en demokratiskt vald regering. Man ser inte dessa som motsatser till varandra utan snarare som komplement; en demokrati baserad på religiösa värderingar. Något som inte speglas i media där islam ofta benämns vara odemokratiskt och diktatoriskt. Något som uppenbarligen inte är uppfattningen bland dess utövare.

Eftersom terrorism är en het potatis idag tar även undersökningen upp detta. Föga överaskande är majoriteten negativ till terrorism och av de fåtal som menar att de i speciella fall kan godkänna användandet av våld använder ingen religiösa argument. Som Omar skiver: "Gallupen frågade dem som fördömer terror och dem som visade förståelse för terror om varför de tänkte som de gjorde. Svaren omkullkastar vedertagna åsikter. Många av dem som fördömer terrorism använder nämligen religiösa argument medan de som visat förståelse för attacker använder sekulära och världsliga argument, som exempelvis frigörelsekamp, antikolonial kamp et cetera. Forskning om terrorism har också visat att det starkaste motivet för terrordåd inte är religionen i sig utan motstånd mot ockupation".

Undersökningen tar även upp bilden av den muslimska kvinnan som offer. Och här blir det riktigt intressant! Undersökningen ställer frågor som hur upplever majoriteten av muslimska kvinnor islam och sin ställning i det muslimska samhället? Känner de ett behov av att bli befriade? Enligt Omar så visar undersökningen att motsatsen är sann. "Muslimska kvinnor uppger att islam är en källa till lycka och styrka i deras liv. De anser inte att s. k ”västerländska värderingar” är något eftersträvansvärt. Faktum är att de flesta muslimska kvinnor känner medlidande med västerländska kvinnor som de upplever som förtryckta och i behov av befrielse från sekulär materialism. Så medan man i Väst tror att muslimska kvinnor behöver befrias från islam så tror muslimska kvinnor att västerländska kvinnor behöver befrias från sekularismen".

Man har alltså gemensamma fördomar och generaliserande uppfattningar av varandra. För vi som bor i västvärlden vet att alla kvinnor här inte per se är förtryckta för att de inte lever efter muslimska ideal. Men vet västvärlden att alla vi muslimska kvinnor inte är förtryckta för att vi lever efter muslimska ideal?
Undersökningen skriver om att muslimska kvinnor känner medlidande för västerländska kvinnors avkläddhet som de antar är ett tvång och ett tecken på bristande självrespekt. Muslimska kvinnor i undersökningen tror också att västerländska kvinnor inte blir tillräckligt respekterade som kvinnor.
Man har alltså samma fördomar om varandra!

Undersökningen är mycket intressant då den krossar myt efter myt om muslimer och islam. Den är också intressant för att den blottlägger hur lika våra respektive fördomar om varandra är. Jag tror det är otroligt viktigt att mötas i diskussion och dialog för att förstå och överbrygga fördomar om varandra.

Systerskapet är universiellt och går över alla gränser!
Läs även andra bloggares åsikter om kvinnokamp, islam, jämställdhet, förtryck, USA, muslimer, terrorism, demokrati, ockupation, Palestina, slöjan